Skendräktighet, även kallat pseudodräktighet, är ett vanligt tillstånd hos tikar som inte blivit parade men som ändå visar både fysiska och beteendemässiga tecken på dräktighet. Det inträffar normalt 6–12 veckor efter löp och beror på hormonella förändringar – särskilt höga nivåer av progesteron som sedan sjunker, vilket får kroppen att tro att den är dräktig. Skendräktighet är helt naturligt, men kan ibland skapa problem för både hund och ägare.

Tydliga tecken på att tiken är skendräktig

De vanligaste symtomen är:

• Mjölkproduktion: Tikens juver kan svullna och producera mjölk, även om hon inte varit i närheten av en hane.
• Beteendeförändringar: Hon kan bli ovanligt tillgiven eller orolig, börja bädda, gömma leksaker, eller vakta platser och föremål som om det vore valpar.
• Aptitförändringar: En del tikar äter mindre, andra mer.
• Trötthet eller oro: Vissa tikar blir mycket slöa och vill bara vila, andra blir rastlösa och pipiga.
• Förändringar i temperament: Hon kan bli grinig, vaktig eller tillbakadragen.

Skendräktighet kan börja smygande och förvärras under loppet av några dagar.

Hur länge varar skendräktighet hos hund?

En skendräktighet varar vanligtvis i 2–3 veckor, men i vissa fall kan symtomen sitta i så länge som en månad. Hos vissa tikar återkommer tillståndet efter varje löp, vilket kan bli mycket påfrestande.

Varför uppstår skendräktighet?

Orsaken är hundens hormoncykel. Efter varje löp ökar progesteron i kroppen – oavsett om tiken blivit parad eller inte. När progesteronnivåerna sjunker efter några veckor börjar kroppen producera prolaktin, ett hormon som stimulerar mjölkproduktion och ”mammabeteende”. I naturen är detta en evolutionär fördel: tikar i flockar kan hjälpa till att ta hand om andras valpar.

Skendräktighet ses nästan uteslutande hos intakta tikar, eftersom det är kopplat till den naturliga löpcykeln.

Vad kan man göra åt skendräktighet?

I de flesta fall krävs ingen behandling. Skendräktighet är självbegränsande och går över av sig själv. Men för att underlätta:

• Undvik att stimulera juvret – ingen massage eller ”mjölkning”, det förvärrar mjölkproduktionen.
• Ta bort leksaker eller föremål hon vårdar – de förstärker modersbeteendet.
• Aktivera tiken mentalt och fysiskt – motion och träning kan mildra symtomen.
• Använd krage eller body om hon slickar mycket på juvret.

Vid svåra fall kan veterinär skriva ut läkemedel som hämmar prolaktin, t.ex. cabergolin, för att snabbt avbryta skendräktigheten.

När bör man kontakta veterinär?

• Om tiken får feber, varigt sekret från juvren, är mycket nedstämd eller aggressiv.
• Om juverinflammationen (mastit) misstänks.
• Om skendräktigheten är kraftig, återkommande och påfrestande.

Kan man förebygga skendräktighet?

Ja – kastration (ovariektomi eller ovariehysterektomi) tar bort skendräktighet helt, eftersom tiken då inte längre går igenom hormoncykler. Detta är vanligt hos tikar som får kraftiga eller återkommande besvär.

Intressant fakta om skendräktighet

• Skendräktighet är inte en sjukdom, utan ett normalt biologiskt tillstånd hos tikar.
• Vilda tikar i flock kan bli skendräktiga för att hjälpa andra tikar att dia deras valpar.
• Vissa raser, som tax, cocker spaniel och collie, uppvisar oftare kraftig skendräktighet än andra.
• Tikar som är skendräktiga kan börja gräva och bygga bo, och till och med få ”fantomvalpar”.

Avslutande praktisk guide

Vad ska man göra?	När?
Minska fysisk stimulans	Vid mjölkproduktion
Plocka bort ”valpar”	Så snart modersbeteende uppstår
Öka motion och aktivitet	Så snart skendräktighet märks
Kontakta veterinär	Vid feber, oro, misstänkt infektion

Att känna igen och förstå skendräktighet hjälper dig att bättre stötta din tik genom denna hormonella fas.