Irländsk röd och vit setter är den äldre av Irlands två setterraser, och den som nästan försvann. Vid förra sekelskiftet trodde man att den var utdöd. Idag finns knappt hundra hundar i Sverige, och rasen är en av de mest sällsynta stående fågelhundarna i landet.
Detta är inte samma ras som "irländsk setter"
Säger någon bara "irländsk setter" menar de i regel den enfärgat röda, som är den ojämförligt vanligaste. Läs om den på sidan om irländsk röd setter.
Den här sidan handlar om den röd och vita, som är en egen FCI-ras med eget standardnummer, egen storlek och en helt annan populationsstorlek: 97 hundar i Jordbruksverkets hundregister vid utgången av 2025, mot 3 070 av den röda.
Snabbfakta enligt rasstandarden
| Officiellt rasnamn | Irländsk röd och vit setter (rasnamn i hemlandet: Irish Red & White Setter) |
|---|---|
| FCI-nummer | 330, standarden fastställd 2005-04-19 |
| Grupp och sektion | Grupp 7, sektion 2. Med arbetsprov |
| Ursprungsland | Irland |
| Användningsområde | Stående fågelhund |
| Mankhöjd | Hanhund 62–66 cm, tik 57–61 cm |
| Vikt | Anges inte i standarden |
| Färg | Grundfärgen vit med enfärgat röda fläckar, klart definierade och väl avgränsade. Prickar tillåtna runt nospartiet, på tassarna och upp till armbågar respektive hasleder |
| Päls | Långa, silkiga behäng på baksidan av benen och öronens utsidor, samt krås på bröst och strupe. Kort och åtliggande på övriga kroppen |
| Registrerade i Sverige | 97 levande hundar 2025, 105 år 2024 och 100 år 2023 |
Färgreglerna är strängare än hos de flesta raser. Prickar på någon annan del av kroppen än de tillåtna, liksom skimmelteckning och forellskimmel, är diskvalificerande fel.
Standardens helhetsintryck skiljer sig tydligt från den röda settern: "Irländsk röd och vit setter skall vara stark, väl balanserad och proportionerlig utan att vara grov och tung. Den skall vara kraftfull snarare än elegant." Den röda settern ska i sin standard i stället "utstråla snabbhet och styrka".
Om temperamentet står: "Ett synnerligen trevligt sällskap i hemmet såväl som i fält. Rasen skall vara nobel, intensiv och intelligent. Till sättet är den mjuk och vänlig, bakom den vänliga framtoningen skall man kunna skönja målmedvetenhet, mod och oförvägenhet."
Rasen som nästan dog ut
Standardens bakgrundstext berättar hela historien, och den är ovanlig även med rasmått mätt.
Ur rasstandarden
"Det är inte välkänt utanför Irland att det finns två raser av irländsk setter men det är tämligen säkert att den röda och vita varianten är den äldre. Irländsk setter blev troligtvis etablerad som typ någon gång under slutet av 1600-talet. Det var sträng selektiv avel som skapade den enfärgat röda settern. … Vid slutet av 1800-talet hade den röda så gott som helt överskuggat den röda och vita, som blev så ovanlig att man trodde den var utdöd. Under 1920-talet gjordes försök att återskapa rasen och 1944 hade man kommit så långt att rasen fick en egen rasklubb."
Räddningsarbetet inleddes av pastor Noble Huston, som enligt rasklubbens material insåg vad som höll på att hända med "en av Irlands äldsta nationalraser" och började spåra de få kvarvarande hundarna på landsbygden i västra Irland. År 1944 presenterade Maureen Cuddy en rasstandard för den irländska kennelklubben. Den nuvarande rasklubben på Irland bildades 1981.
Erkännandet kom sent: den brittiska kennelklubben 1984, American Kennel Club först 2009. Till Sverige importerades rasen 1985.
Där källorna säger emot varandra
Om hur vanlig rasen var i slutet av 1800-talet spretar uppgifterna. FCI, Svenska Kennelklubben, rasklubben och American Kennel Club anger alla att den röda hade överskuggat den röd och vita så gott som helt. Nationalencyklopedin skriver tvärtom att den röd och vita "under senare delen av 1800-talet var betydligt vanligare på Irland än sin helröda släkting". Nationalencyklopedin står ensam mot de övriga fyra.
Hur ovanlig är rasen i Sverige?
Mycket ovanlig, men exakt hur ovanlig beror på vem man frågar.
| Källa | Uppgift | Kommentar |
|---|---|---|
| Jordbruksverkets hundregister | 97 hundar 2025, 105 år 2024, 100 år 2023 | Levande registrerade hundar. Den mest tillförlitliga källan |
| Svenska Jägareförbundet | "Omkring 150–200 individer i landet" och "0–2 kullar per år" | Motsägs av registerdata |
| Svenska Jägareförbundet | "Endast en handfull valpar per år" registreras | Stämmer med registrets utveckling |
| Rasklubbens avelsdokument | 60 hundar registrerade 2000–2007, varav 11 importer | Genomsnitt knappt åtta per år |
Jordbruksverkets siffra bygger på registrerade individer och bör väga tyngst. Att registret visar en minskning mellan 2024 och 2025 är väntat i en så liten population, där ett fåtal hundar som faller ifrån ger stora procentuella utslag.
Samma sida hos Jägareförbundet kallar också rasklubben för "Specialklubben för Irländsk Setter och Gordonsetter", vilket motsägs av både Svenska Kennelklubben och klubben själv. Rasklubben heter Svenska Irländsk Setterklubben och ansvarar för båda irländska setterraserna. Gordonsetter har en egen klubb.
Arbetssätt och jaktprov
Rasen är en brittisk stående fågelhund och tävlar på samma prov som de övriga fyra: fältprov, skogsprov och fjällprov. Reglerna ägs av Fågelhundklubbarnas Arbetsutskott.
Rasstandarden avslutar bakgrundstexten med en instruktion till domarkåren som är ovanligt rakt formulerad: "Standarden nedan måste tolkas utifrån detta synsätt och alla domare på exteriörutställningar måste bedöma hundarna främst utifrån deras funktion som jakthundar." Det är en direkt markering mot att rasen ska avlas för utseende.
Standarden noterar också att rasen "deltar framgångsrikt i jaktprov tillsammans med de andra stående fågelhundsraserna" och att det numera finns ganska många jakt- och utställningschampions inom rasen på Irland.
I Sverige är underlaget för litet för meningsfull statistik. I det SLU-material som analyserade jaktprovsresultat för de fem brittiska stående raserna ingår rasen, men antalet starter är försumbart jämfört med den röda settern.
Hälsa
Underlaget är tunt av samma skäl som allt annat: populationen är liten. Rasklubbens avelsdokument är daterat 2009 och bygger på hundar registrerade mellan 2000 och 2007.
| Område | Vad som är känt | Källa |
|---|---|---|
| Höftledsdysplasi | Av 60 registrerade hundar 2000–2007 var 18 röntgade, eller 27 procent. Av dem hade 12 grad A, 5 grad B och 1 grad D | Rasklubbens avelsdokument |
| CLAD | "I nuläget har ingen anlagsbärare konstaterats i Sverige" | Rasklubbens avelsdokument |
| Inavelsgrad | 4,09 procent beräknat över fem generationer | Rasklubbens avelsdokument |
| Övriga sjukdomar | Sköldkörtelstörning, PRA, epilepsi och kryptorkism redovisas i försäkringsbolagens statistik | Rasklubben i samarbete med Svenska Kennelklubben |
| Rekommendationer | Höftledsröntgen före parning, och DNA-test för CLAD på avelsdjur | Rasklubben |
Både CLAD och PRA delas med den röda settern. CLAD är en defekt i de vita blodkropparna som gör drabbade hundar extremt infektionskänsliga, med autosomalt recessiv arvsgång. Ögonsjukdomarna rcd1-PRA och rcd4-PRA finns beskrivna hos båda raserna och kan DNA-testas.
Uppgifter om medellivslängd, effektiv populationsstorlek och ögonlysningsstatistik saknas helt i avelsdokumentet. Att dokumentet är närmare tjugo år gammalt gör att den som överväger rasen bör kontakta rasklubben direkt för aktuell bild.
Att skaffa en av de ovanligaste raserna
Med under hundra hundar i landet och noll till två kullar per år är väntetiden det första hindret. Det andra är avelsbasen: en så liten population betyder att valet av kombination är begränsat och att import ofta är nödvändig.
- Kontakta rasklubben först. Med den här numerären går vägen till valp genom klubben, inte genom annonser.
- Räkna med import eller med att resa långt. En tredjedel av de hundar som registrerades under 2000-talets första år var importer.
- Kontrollera HD och CLAD på föräldradjuren. Röntgningsgraden i rasen har historiskt varit låg, 27 procent.
- Läs standardens instruktion till domarna. Den säger att rasen ska bedömas utifrån sin funktion som jakthund. Sök uppfödare som delar den hållningen.
Mer i Att köpa hund kräver mer än att hitta rätt valp.
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan irländsk röd setter och irländsk röd och vit setter?
Det är två separata FCI-raser. Den röd och vita är den äldre, och den enfärgat röda utvecklades ur den genom sträng selektiv avel. Den röd och vita beskrivs i standarden som kraftfull snarare än elegant och är kortare i mankhöjd för hanhundar men högre för tikar. Skillnaden i antal är enorm: 97 röd och vita mot 3 070 röda i Jordbruksverkets hundregister 2025.
Är irländsk röd och vit setter en egen ras?
Ja. Den har eget FCI-nummer, 330, med en standard fastställd 2005, och den finns som separat post i Jordbruksverkets hundregister. Den erkändes av den brittiska kennelklubben 1984 och av American Kennel Club 2009.
Hur många irländska röd och vita settrar finns i Sverige?
97 levande hundar var registrerade i Jordbruksverkets hundregister vid utgången av 2025, mot 105 året innan. Svenska Jägareförbundet uppger 150 till 200 individer, men registerdata är den mer tillförlitliga källan. Antalet nya kullar ligger på noll till två per år.
Höll rasen på att dö ut?
Ja. Vid slutet av 1800-talet hade den enfärgat röda settern så gott som helt överskuggat den röd och vita, som blev så ovanlig att man trodde den var utdöd. Återuppbyggnaden inleddes på 1920-talet av pastor Noble Huston, och 1944 fick rasen en egen rasklubb efter att Maureen Cuddy presenterat en rasstandard.
Hur stor blir en irländsk röd och vit setter?
Rasstandarden anger 62 till 66 centimeter i mankhöjd för hanhund och 57 till 61 centimeter för tik. Någon vikt anges inte i standarden.
Vilka färger är tillåtna?
Grundfärgen ska vara vit med enfärgat röda fläckar som är klart definierade och väl avgränsade. Prickar tillåts runt nospartiet, på tassarna och upp till armbågarna respektive haslederna. Prickar på andra delar av kroppen, skimmelteckning och forellskimmel är diskvalificerande fel.
Kan rasen jaga?
Ja. Den tävlar på samma prov som övriga brittiska stående fågelhundar: fältprov, skogsprov och fjällprov. Rasstandarden är ovanligt tydlig på punkten och instruerar att alla domare på exteriörutställningar ska bedöma hundarna främst utifrån deras funktion som jakthundar.
Vilken rasklubb ansvarar för rasen?
Svenska Irländsk Setterklubben, som ansvarar för både irländsk röd setter och irländsk röd och vit setter. Klubben grundades 1910. En sida hos Svenska Jägareförbundet kallar klubben för Specialklubben för Irländsk Setter och Gordonsetter, vilket är felaktigt.
Läs vidare
- Irländsk röd setter – Den vanligare av de två, och den som avses med irländsk setter.
- Engelsk setter – Den näst vanligaste settern i Sverige.
- Gordonsetter – Den tyngsta av settrarna.
- Stående fågelhundar – Hela gruppen, brittiska och kontinentala raser.
Källor
Uppgifterna är kontrollerade mot källorna nedan i augusti 2026. Rasklubbens avelsdokument är daterat 2009 – kontakta klubben för aktuell bild av avel och hälsa.
- Rasstandard irländsk röd och vit setter, FCI 330 – mankhöjd, färg, päls, helhetsintryck, temperament och rasens bakgrund.
- RAS – rasspecifik avelsstrategi för irländsk röd och vit setter – registreringar, HD-resultat, inavelsgrad och räddningsarbetet på Irland.
- Svenska Kennelklubben, rassidan för irländsk röd och vit setter – rasklubb och grupptillhörighet.
- Svenska Irländsk Setterklubben, om rasen – hälsorekommendationer och rasens historia.
- Svenska Kennelklubben, CLAD – sjukdomsbeskrivning och arvsgång.
- Svenska Kennelklubben, jaktprov – provformerna för brittiska stående fågelhundar.
- Jordbruksverket, antal hundar per ras 2025 – antal levande hundar per ras i hundregistret.
- Jordbruksverket, statistik ur hundregistret – underlaget och äldre årgångar.
- Svenska Jägareförbundet, Irländsk röd och vit setter – uppskattning av populationen och antal kullar.
- Nationalencyklopedin, irländsk röd och vit setter – den avvikande uppgiften om rasens utbredning på 1800-talet.
- American Kennel Club, Irish Red and White Setter history – personerna bakom räddningsarbetet och erkännandeåren.
- Fågelhundklubbarnas Arbetsutskott, regler – jaktprovsreglerna.
Nationalencyklopedin anger att rasen var vanligare än den röda settern i slutet av 1800-talet, vilket motsägs av FCI, Svenska Kennelklubben, rasklubben och American Kennel Club. Båda uppgifterna redovisas. Svenska Jägareförbundets uppskattning av antalet individer avviker kraftigt från Jordbruksverkets registerdata, och även den skillnaden skrivs ut. Uppgifter om medellivslängd saknas i allt tillgängligt material. Innehållet på sidan är allmän information och ersätter inte en veterinärmedicinsk bedömning. Vid sjukdom, oro eller akuta symtom hos din hund ska veterinär kontaktas.