Valpsjuka är en mycket smittsam och dödlig virussjukdom som orsakas av Canine Distemper Virus (CDV) – ett virus som tillhör samma familj som mässling hos människor. Det angriper flera organsystem: luftvägar, mag-tarmkanal, nervsystem och ibland även hud.

Trots sitt namn kan valpsjuka drabba hundar i alla åldrar, men valpar mellan 3 och 6 månader är särskilt utsatta eftersom deras medfödda skydd från tiken håller på att försvinna. I Sverige är sjukdomen ovanlig tack vare effektiv vaccination, men utbrott sker fortfarande hos både hundar och vilda djur som räv och mård.

Hur valpsjuka smittar – viruset sprids blixtsnabbt

Smittan sprids främst genom droppar från hosta, nysningar eller kontakt med kroppsvätskor som saliv, urin eller näs- och ögonsekret. Viruset kan dessutom överleva länge i kalla och fuktiga miljöer – upp till flera veckor i skugga. En tik som inte är vaccinerad kan även överföra viruset till sina foster under dräktighet.

Rävar och andra vilda rovdjur fungerar som naturliga reservoarer, vilket innebär att tamhundar kan smittas även utan direktkontakt med andra hundar. Forskare har noterat att smittade rävar ofta tappar sin naturliga skygghet och närmar sig människor, något som gjort valpsjukan extra svår att kontrollera i viltpopulationer.

Tecken på valpsjuka – från feber till neurologiska kramper

Sjukdomens inkubationstid är vanligtvis mellan 3 och 21 dagar. De första symtomen kan vara diffusa: trötthet, feber, nedsatt aptit och rinnande ögon. Därefter följer mer specifika tecken som:

• Hosta och andningsbesvär – viruset angriper luftvägarna
• Kräkningar och diarré – tarmen påverkas
• Tjockt, varigt näs- och ögonsekret
• Febertoppar i omgångar

Om viruset sprider sig till hjärnan uppträder de mest fruktade symtomen: muskeldarrningar, ryckningar, kramper, balansproblem och förlamning. Många hundar utvecklar även det så kallade ”hard pad-syndromet”, där nos och trampdynor blir hårda och spruckna. Hos unga eller ovaccinerade hundar kan dödligheten nå upp till 80 %.

Så ställs diagnosen vid valpsjuka

Veterinären misstänker ofta valpsjuka utifrån hundens symtom och vaccinationshistorik, men en säker diagnos kräver laboratorietest. Det görs vanligtvis med PCR-analys av prov från näsa, ögon, urin eller ryggmärgsvätska. Blodprov kan även visa antikroppsnivåer för att avgöra om infektionen är pågående eller om hunden bara har vaccinantikroppar.

Vid obduktion ses typiska förändringar som inflammatoriska skador i lungor och hjärna, samt så kallade inklusionskroppar i celler – ett kännetecken för CDV.

Behandling av valpsjuka – fokus på stöd, inte bot

Det finns ingen medicin som dödar viruset, så behandlingen går ut på att stötta kroppen tills immunförsvaret själv kan bekämpa infektionen. Det innefattar:

• Vätsketerapi och näringstillförsel vid uttorkning
• Antibiotika mot sekundära bakterieinfektioner
• Kramplösande läkemedel vid neurologiska symtom
• Smärtlindring och noggrann vård i lugn miljö

Prognosen beror på hur snabbt behandling sätts in och om viruset hunnit påverka nervsystemet. Hundar som överlever den akuta fasen kan ändå få bestående men, till exempel epileptiska anfall eller rörelsestörningar.

Valpsjuka hos vilda djur – smittan finns kvar i naturen

Valpsjuka drabbar inte bara hundar. Rävar, mårdar, illrar och till och med lejon har insjuknat i samma virus. I Sverige har rävpopulationer flera gånger drabbats av större utbrott, vilket fått smittan att spridas vidare till tamhundar. Hos vilda djur ses ofta rinnande ögon, diarré, hudförändringar och onormalt beteende – smittade rävar kan till exempel gå rakt in i trädgårdar eller tätorter utan rädsla.

Vaccination – det viktigaste skyddet mot valpsjuka

Svenska hundar skyddas genom grundvaccination vid cirka 8 veckors ålder, följt av en dos vid 12 veckor och en booster vid 1 års ålder. Därefter revaccineras vart tredje år enligt rekommendation från veterinär. Vaccinet är mycket effektivt och har gjort att sjukdomen nästan försvunnit i Sverige.

Vid resor utomlands eller i områden med smittorisk rekommenderas extra skydd och strikt hygien. Hunden bör hållas borta från ovaccinerade djur och misstänkta smittmiljöer.

Intressanta fakta om valpsjuka

• Valpsjukeviruset är nära släkt med mässlingsvirus, men kan inte smitta människor
• Hundar kan fortsätta sprida virus i flera veckor efter tillfrisknande
• Sjukdomen är anmälningspliktig – misstänkta fall måste rapporteras till Jordbruksverket eller SVA
• Överlevande hundar kan utveckla ”old dog encephalitis”, en kronisk hjärninflammation som visar sig långt senare
• Viruset dör snabbt i solljus, men kan leva i veckor i fuktig och sval miljö

Valpsjuka är därmed en av de mest fruktade hundsjukdomarna i världen – en påminnelse om hur viktigt det är att vaccinera i tid och skydda våra hundar mot detta dödliga virus.