Leptospiros är en av världens vanligaste zoonoser, en infektion som sprids mellan djur och människor via spiralformade bakterier i släktet Leptospira. Sjukdomen kan orsaka allt från mild influensaliknande symtom till livshotande tillstånd som njursvikt, leverskador och blödningar. Globalt beräknas omkring 1 miljon människor insjukna varje år, med cirka 60 000 dödsfall. Hundar är särskilt utsatta och fungerar ofta som indikatorer på smitta i miljön.

Så sprids leptospiros – råttor, vatten och urin som smittvägar

Den vanligaste smittkällan är gnagare, framför allt råttor, som bär på bakterien utan att själva bli sjuka. Smittan sker via deras urin som kontaminerar vattenpölar, stillastående sjöar, jord eller fuktig vegetation. Leptospira kan överleva i flera veckor i fuktig miljö och infekterar människor och djur genom sår i huden eller via slemhinnor i ögon, näsa och mun. Hundar löper stor risk vid kontakt med stillastående vatten, och även i urbana miljöer kan risken vara hög på grund av ökande råttpopulationer.

Symtom hos människa – från feber till livshotande organpåverkan

Inkubationstiden varierar mellan 2 och 30 dagar.

• Fas 1: Influensaliknande symtom som hög feber, huvudvärk, muskelvärk, diarré, kräkningar, hudutslag och röda ögon.
• Fas 2 (Weil’s syndrom): Allvarlig sjukdom med njur- och leversvikt, gulsot, blödningar i hud och organ, meningit, andningsbesvär och risk för multiorgansvikt.

Den allvarliga formen har en hög dödlighet om behandling inte sätts in i tid.

Symtom hos hund – svårdiagnosticerad sjukdom

Hos hundar kan symtomen vara vaga och variera: feber, slöhet, aptitlöshet, kräkningar, ökad törst och urinering, diarré, buksmärtor och gulsot. I allvarliga fall ses blödningar i slemhinnor, vätskeansamling i buken och lungblödningar. Dödsfall förekommer, särskilt hos unga hundar.

Diagnos – blodprov, PCR och serologi

Diagnosen ställs med serologiska tester som visar antikroppar mot Leptospira. Ett vanligt test är MAT (mikroagglutinationstest), där man ofta behöver ta två prover med några veckors mellanrum. PCR används för att påvisa bakteriens DNA i blod eller urin, vilket är särskilt värdefullt tidigt i sjukdomsförloppet.

Behandling – antibiotika och intensivvård vid behov

Antibiotika som penicillin, doxycyklin eller ceftriaxon är effektiva, men tidig behandling är avgörande för att minska risken för allvarliga komplikationer. Vid svåra fall kan sjukhusvård behövas med intravenösa vätskor, näringsstöd och dialys vid njursvikt. Hundar som insjuknar kräver ofta intensiv veterinärvård.

Förebyggande – vaccin, hygien och riskmedvetenhet

• Hundar: Vaccin finns mot vissa serotyper, men skyddet är inte fullständigt och måste upprepas årligen. Därför bör vaccination kombineras med råttkontroll och att undvika kontakt med smutsigt vatten.
• Människor: Det finns begränsade vacciner för människor, oftast riktade mot specifika serovarer i högriskområden. Den viktigaste åtgärden är att undvika bad eller arbete i förorenat vatten samt att använda skyddsutrustning vid riskfyllda yrken.

Intressant fakta om leptospiros

• Sjukdomen är vanligast i tropiska och subtropiska områden men förekommer även i Europa och Sverige.
• I Sverige har studier visat att upp till 7 % av friska hundar utan vaccination hade antikroppar mot Leptospira, vilket tyder på naturlig exponering.
• Serovarerna Icterohaemorrhagiae och Canicola är särskilt kopplade till sjukdom hos hund.
• Leptospira interrogans har över 200 kända serovarer, och olika varianter kan ge olika svårighetsgrad av sjukdom.
• Översvämningar är en känd riskfaktor då vattenmassor blandas med urin från infekterade djur, vilket kan leda till lokala utbrott.

Sverige – ovanligt men inte riskfritt

Även om leptospiros hos människa och hund är ovanligt i Sverige, förekommer både kliniska fall och tecken på exponering. Varmare klimat och tätare råttpopulationer kan öka risken framöver. Därför är det viktigt att både hundägare och människor som vistas i natur eller arbetar i riskmiljöer känner till sjukdomen.