Breton

Vit och orange breton står i stånd bland fjällbjörk och ljung

Breton är den minsta av de stående fågelhundsraserna och en av få hundraser där valpar regelbundet föds helt utan svans. Rasklubbens valspråk sammanfattar den bättre än någon rasbeskrivning: liten och sund, stående fågelhund.

Kort svar

  • Namnet: Svenska Kennelklubbens rasnamn är breton. FCI:s originalnamn är epagneul breton, på engelska brittany spaniel.
  • Storlek: hanhund 48–51 cm, tik 47–50 cm. Någon vikt anges inte i standarden.
  • Svansen: "Breton kan födas med mycket kort svans eller som svanslös." Svanskupering är förbjuden i Sverige.
  • Antal i Sverige: 982 levande hundar. Rasen ökar framför allt i Norrland.

Snabbfakta enligt rasstandarden

Officiellt rasnamn Breton. FCI:s namn är Epagneul Breton, engelskt namn Brittany Spaniel
FCI-nummer 95. Fastställd av FCI General Committee 2001-03-13, fransk standard publicerad 2003-05-05
Grupp och sektion Grupp 7, sektion 1:2, kontinentala stående fågelhundar av spanieltyp. Med arbetsprov
Ursprungsland Frankrike
Användningsområde Stående fågelhund
Mankhöjd Hanhund 48–51 cm, idealt 49–50. Tik 47–50 cm, idealt 48–49
Vikt Anges inte i standarden
Färg Vit med medelstora oregelbundna fläckar i orange, leverbrunt eller svart. Enfärgad päls är inte tillåten
Registrerade i Sverige 982 levande hundar 2025

Helhetsintrycket: "Breton är den minsta av de stående fågelhundsraserna. Helheten skall vara kompakt, väl ihopkommen, utan att vara tung, och med bibehållen tillräcklig elegans." Kroppslängden ska vara densamma som mankhöjden – rasen ska med FCI:s ord få plats i en kvadrat.

Om temperamentet: "Breton har lätt för att anpassa sig till alla miljöer; den är balanserad och sällskaplig" och "redan som ung en passionerat mångsidig stående fågelhund som lämpar sig för många olika former av jakt".

Breton eller epagneul breton?

Svenska Kennelklubbens rasnamn är breton. FCI:s officiella namn är epagneul breton på franska och brittany spaniel på engelska. Den svenska rasklubben heter Svensk Bretonklubb. På svenska är breton rätt form, medan epagneul breton är originalnamnet.

Svansen – rasens mest särskilda drag

Rasstandarden anger rakt ut: "Breton kan födas med mycket kort svans eller som svanslös." Det är inte en avvikelse utan ett rastypiskt drag, och bakom det ligger en enda genetisk förändring.

Mutationen sitter i T-boxgenen och kallas C189G. Den nedärvs autosomalt dominant, vilket betyder att en enda kopia räcker för att ge kort svans. Det finns dock en hake som gör frågan viktig för uppfödare:

Dubbel uppsättning är dödlig

Mutationen är letal i homozygot form. Valpar som ärver anlaget från båda föräldrarna är enligt rasklubben "så gravt missbildade att de inte är livsdugliga".

Praktiskt betyder det att en parning mellan två stubbsvansade hundar ger omkring 25 procent valpar som inte överlever, och att av de levande valparna får omkring två tredjedelar stubbsvans och en tredjedel lång svans. Parar man i stället en stubbsvansad med en långsvansad hund föds ungefär hälften med stubbsvans och hälften med lång svans, utan förluster.

Rasklubben delar in svansarna i tre klasser efter antal kotor: avsaknad av svans med noll till tre kotor, stubbsvans med fyra till sju, och kort svans med minst åtta. En normal hundsvans har enligt Svenska Kennelklubbens anatomibok mellan 20 och 23 kotor.

Kupering. Rasstandarden anger en ideallängd på 3 till 6 centimeter för kuperad svans, med noten att "svanskupering är enligt lag förbjuden i Sverige". Förbudet gäller även Norge och Finland, medan kupering är tillåten i bland annat Danmark, Frankrike och Italien. Vid export till Finland krävs DNA-test för att styrka att en kort svans är medfödd och inte kuperad.

Historia

Rasen kommer från centrala Bretagne och är enligt rasstandarden "för närvarande den vanligaste stående fågelhundsrasen i Frankrike". Den skapades under slutet av 1800-talet genom parningar mellan hundar av settertyp och lokala spanieltyper. Svensk Bretonklubb lägger till welsh springer spaniel i uppräkningen, vilket Svenska Kennelklubben och FCI inte gör.

Ett utkast till rasstandard togs fram i Nantes 1907 och antogs vid den första generalförsamlingen i Loudéac den 7 juni 1908. FCI erkände rasen slutgiltigt 1954. Till Sverige kom den via Norge i slutet av 1950-talet, och den första svenska bretonen importerades troligen 1958.

Jakt och jaktprov

Breton är en kontinental stående fågelhund. Den söker av terrängen framför jägaren, fattar stånd för tryckande fågel och apporterar efter skottet. Svenska Kennelklubben beskriver användningen: "Breton används i Sverige huvudsakligen som stående fågelhund vid jakt på tryckande fågel på fjäll, i skog och på fält."

Rasklubbens avelsdokument går ned på regional nivå: i Sydsverige jagas rapphöns, fasan och morkulla på fält och i skog, längre norrut skogsfågel och i fjällen ripa. Rasen fungerar också vid apportarbete på land och i vatten, och många individer har enligt Svenska Kennelklubben stor vattenpassion.

Proven arrangeras av Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar tillsammans med Svensk Bretonklubb. Underlagen är fjäll, skog och fält, plus eftersöksgrenar i form av vattenarbete, spårarbete och apporteringsruta. Utöver jaktprovet finns fullbruksprovet, som rasklubben beskriver som "ett omfattande jaktprov för fågelhundar som syftar till att testa hundens alla arbetsmoment under jakt i både fält, vatten och skog".

Klass Villkor
Unghundsklass (UKL) 9 till 24 månader
Öppenklass (ÖKL) Från 9 månader tills första förstapriset
Elitklass (EKL) Efter första förstapriset i öppenklass
Segrarklass (SKL) Rent konkurrensprov för elithundar. Endast för breton

Segrarklassen är rasens egen. Enligt regelverket för Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar är den öppen enbart för breton, vilket ingen annan av de sjutton kontinentala raserna har.

Provdagen genomförs i grupp, ett så kallat parti med högst fjorton hundar, där två hundar släpps åt gången i parsläpp. Varje släpp varar tio till femton minuter, med tre till sex släpp per dag och en provdag på sex till sju timmar med sju till femton kilometers gång eller skidåkning.

Deltagandet är betydande i förhållande till rasens storlek. Toppåret 2015 gjordes 388 starter, och andelen premierade hundar låg mellan 22 och 31 procent under åren 2015 till 2019. För svenskt jaktchampionat krävs tre förstapris i elitklass samt minst Good på utställning.

Hälsa

Svenska Kennelklubben och specialklubben är samstämmiga: "Den mentala och fysiska hälsan inom rasen är generellt utmärkt. Epilepsi förekommer i låg frekvens och höftledsdysplasi likaså."

Kravet för registrering är känd höftledsstatus vid parning. Andelen höftröntgade av alla födda har legat mellan 50 och 60 procent de senaste femton åren, och HD-index tillhandahålls sedan 2019.

Tillstånd Vad avelsdokumentet säger
Epilepsi "Det faktiska antalet bretoner med säker epilepsidiagnos är okänt – det är troligen mycket litet"
Katarakt "I Sverige vet vi inget om katarakt hos breton eftersom ingen ögonundersökning krävs"
Patellaluxation "Förekommer sporadiskt hos breton men det är oklart om det finns en ärftlig bakgrund"
Spondylos "Förekommer sporadiskt" och det är oklart om det är ärftligt
Navelbråck Förekommer sparsamt inom vissa linjer

Rasen finns inte med i Nordisk Kennel Unions rasspecifika domaranvisningar. Det betyder att inga exteriöra riskområden har identifierats för breton – en tydlig kontrast mot exempelvis basset hound, som har fyra.

Ett DNA-test som finns internationellt

Brist på komplementfaktor 3, förkortat C3, är dokumenterad hos rasen internationellt. Den nedärvs autosomalt recessivt och orsakas av en förändring i C3-genen. Konsekvensen är enligt den vetenskapliga beskrivningen ökad mottaglighet för bakterieinfektioner och för en form av njurinflammation.

Sjukdomen är beskriven i den amerikanska brittanypopulationen. Att den skulle förekomma i svensk bretonavel går inte att belägga – det svenska avelsdokumentet nämner inga DNA-tester alls. Kommersiella tester finns tillgängliga för den som importerar avelsdjur.

Livslängd

Två källor, nästan två års skillnad

Det svenska avelsdokumentet räknar med "en medellivslängd på 13 år, vilket kanske är något för högt". En brittisk livslängdsstudie från 2024 anger 11,1 år för brittany, med konfidensintervallet 10,9 till 11,3.

Skillnaden är stor, och den brittiska siffran kan omfatta både europeisk breton och amerikansk brittany, som inte är identiska populationer. Något säkert svar går inte att ge.

Breton som familjehund

Rasklubben är entusiastisk: "glad, pigg och energisk", "normalt följsam, lyhörd och lättdresserad", "mycket lämplig familjehund" och till och med "barnens favorit". Avelsdokumentet formulerar det balanserat: "Bretonens goda humör är en ovärderlig förutsättning för att individen skall kunna fullfölja sina arbetsuppgifter som jakthund och som en trygg, hängiven familjehund."

Svenska Kennelklubben lägger till reservationen som inte bör hoppas över: "Det är en jakthund som kräver fri löpning, har hög psykisk och fysisk energi, och behöver en bestämd, klok och aktiv ledare."

Två praktiska fördelar talar för rasen i familj. Den är låg i aggression – Svenska Kennelklubben skriver att rasen är "lågaggressiv mot andra hundar, djur och människor" – och storleken gör den lätt att transportera. Rasen används också inom eftersök, agility och rallylydnad.

Vanliga frågor

Heter rasen breton eller epagneul breton?

Svenska Kennelklubbens rasnamn är breton. FCI:s officiella namn är epagneul breton på franska och brittany spaniel på engelska. Den svenska rasklubben heter Svensk Bretonklubb. På svenska är breton den korrekta formen.

Hur stor blir en breton?

Rasstandarden anger 48 till 51 centimeter i mankhöjd för hanhund, med 49 till 50 som ideal, och 47 till 50 centimeter för tik med 48 till 49 som ideal. Någon vikt anges inte i standarden. Breton är den minsta av de stående fågelhundsraserna.

Varför föds breton utan svans?

Rasen bär en mutation i T-boxgenen som kallas C189G och nedärvs autosomalt dominant. Rasstandarden anger uttryckligen att breton kan födas med mycket kort svans eller som svanslös. Mutationen är dödlig i dubbel uppsättning, vilket gör att en parning mellan två stubbsvansade hundar ger omkring 25 procent valpar som inte överlever.

Är svanskupering tillåtet på breton i Sverige?

Nej. Rasstandarden noterar att svanskupering är förbjuden enligt lag i Sverige, och förbudet gäller även Norge och Finland. Kupering är tillåten i bland annat Danmark, Frankrike och Italien. Vid export till Finland krävs DNA-test för att styrka att en kort svans är medfödd.

Vilka färger finns breton i?

Vit med medelstora, oregelbundna fläckar i orange, leverbrunt eller svart. En smal vit bläs är önskvärd i alla färgvarianter, och tanteckning är tillåten. Enfärgad päls är inte tillåten enligt standarden.

Är breton en bra familjehund?

Rasklubben beskriver den som mycket lämplig familjehund och till och med som barnens favorit, och Svenska Kennelklubben framhåller att rasen är lågaggressiv mot både hundar, djur och människor. Klubben lägger samtidigt till att det är en jakthund som kräver fri löpning, har hög psykisk och fysisk energi och behöver en bestämd, klok och aktiv ledare.

Vilka jaktprov finns för breton?

Jaktprov och fullbruksprov, arrangerade av Specialklubb för Kontinentala Fågelhundar tillsammans med Svensk Bretonklubb. Underlagen är fjäll, skog och fält plus eftersöksgrenar. Klasserna är unghundsklass, öppenklass och elitklass, samt segrarklass som enligt regelverket är öppen enbart för breton.

Hur gammal blir en breton?

Källorna går isär. Det svenska avelsdokumentet räknar med omkring 13 år men noterar själv att det "kanske är något för högt". En brittisk livslängdsstudie från 2024 anger 11,1 år för brittany. Den brittiska siffran kan omfatta både europeisk breton och amerikansk brittany, som inte är samma population.

Läs vidare

Källor

Uppgifterna är kontrollerade mot källorna nedan i augusti 2026. Avelsdokumentet omarbetas ungefär vart femte år – kontrollera aktuell version hos Svensk Bretonklubb.

Avelsdokumentet och brittisk livslängdsstatistik anger 13 respektive 11,1 år som medellivslängd, och båda redovisas. Svensk Bretonklubb inkluderar welsh springer spaniel bland rasens ursprungsraser, vilket Svenska Kennelklubben och FCI inte gör. Brist på komplementfaktor 3 är dokumenterad internationellt men inte i svensk avel. Förbudet mot svanskupering är belagt via rasstandardens not och rasklubben, inte via Jordbruksverkets egen text. Innehållet på sidan är allmän information och ersätter inte en veterinärmedicinsk bedömning. Vid sjukdom, oro eller akuta symtom hos din hund ska veterinär kontaktas.